Livstid ska vara livstid

Jackie Arklöv vill ha obevakade permissioner. Han vill ha ett tidsbestämt straff.

Varför då?

Han ska sitta. På livstid. Det straff han dömdes för.

Varför?

Jo – Det finns en yrkesgrupp som ytterst faktiskt skyddar oss med sina kroppar. Polisen.

Att vara polis är att dagligen konfronteras med misär och elände. 

Det är poliser som får gå in i lägenheter där någon gammal ensam människa legat död i månader. Det är poliserna som får ta hand om uteliggaren som ligger redlöst berusad i din trappuppgång och har både pissat och skitit ner både sig själv och trappan. 

Det är poliser som kör aspackade ungdomar till Maria pol för tillnyktring. 

Det är poliser som varsamt hjälper den gamla senildementa damen in i polisbilen för transport hem till lägenheten hon glömt var den finns.

Det är poliser som håller efter trafiknykterheten, så att vi ska våga oss ut i trafiken. Så att vi ska kunna vara trygga för att inte nån rattfyllerist mejar ner våra barn på väg till skolan.

Det är poliser som ser till att den organiserade brottsligheten får så lite fotfäste i vårt samhälls som bara möjligt är.

Det är poliser som håller ordning på våra gator så att vi alla ska kunna existera jämsides i vårt samhälle.

Det är poliser som ska skydda oss, hjälpa oss och ställa till rätta.

Det var poliser som den där dagen 1999 tog upp jakten på ett rånargäng. För att det var deras jobb. 

Dom litade på att det skulle finnas någon sorts respekt för polisens tjänstetecken; en målad bil och polislegitimation. Dom gjorde sitt jobb – att skydda, hjälpa och ställa till rätta.

Nu blev det inte som någon tänkt sig. Dom blev kallblodigt avrättade av några skoningslösa individer, som såg dom som hinder på vägen mot den rikedom de tillskansat sig genom att råna en bank. Genom att utsätta människor för fara och en skräck som få av oss ens kan fantisera om.

Om inte det skulle rendera livstidsstraff så vet jag inte vad.

Livet är heligt. Mord ska ge livstid. Mord på poliser ska ge livstid – utan nåd.

Det är möjligt att herr Arklöv förändrat sig under de år han suttit inne. Vad jag förstår så har han studerat och utvecklat sina konstnärliga talanger. Kul för honom.

Men vad med de liv som han släckte den där dagen? Endast Gud vet hur mycket de hade kvar att ge av medmänsklighet och kärlek. Till sina familjer och till det samhälle de valt att skydda – med sina kroppar.

Om poliser i tjänst ska kunna lita på att det finns respekt för polisens tjänstetecken, så får dessa mord inte gå ostraffade förbi. Samhället måste reagera med kraft och stå upp för dem som förtjänar det.

Arklöv ska inte ut ur fängelset. Han ska sitta – livet ut. Han lever. Det gör inte de poliser han mördat.

Att leva som man lär - eller inte

Giftig bottenfärg.

Så det kan gå..

Det är inte ofta man sätter frukostkaffet i halsen. Men idag var det nära. Jag läste i bladet nämligen...

Åsa Romson målar med förbjuden färg

Först vill jag bara säga att Åsa Romson har all min sympati. Åtminstonde då det gäller båtlivet. Jag var själv ägare till en fritidsbåt för ett antal år sen. Vi körde mycket i Östersjön med den. Och jag minns att det där med algpåväxt på skrovet var ett litet helsike. 

Så det är fullt begripligt, tycker jag, att man gärna vill ha en bottenfärg som håller sånt elände borta så mycket som möjligt. Där är vi nog rätt lika till mans - och kvinns - tror jag. Så även Åsa Romson.

Eller var det hennes sambo?

Jag kan väl tänka och tro att sambon kanske blir lite förvånad över att helt plötsligt bli syndabock och få bära hundhuvudet för att ha inte bara köpt in giftig bottenfärg utan även målat Åsa Romsons båt med den.  Fast just det där får dom nog reda ut sins emellan.

Det jag faktiskt blir lite störd över, är hur det är skillnad på skit och pannkaka här i världen.

Miljöpartiet har inte gjort sig kända som ett parti som genom positiva incitament och lättnader försöker styra Sverige mot en miljövänligare tillvaro. Tvärtom så har man varit mycket pigga på att göra det så besvärligt som möjligt för folk att köra bil, värma sina hus, ja t o m hålla sina båtar rena från alger. 

Nu är det ju så att restriktioner, åthutningar och pålagor fungerar väldigt dåligt om man vill nå dit man vill.

Ett tag kanske det funkar, men folk är nu en gång funtade på det viset, att dom vill ha det bekvämt och billigt.

Tänk om man istället för pålagor och trängselskatter infört nolltaxa i Stockholms T-bana? Gissa om många valt ett miljövänligare sätt att ta sig till jobbet! Bara för att ta ett exempel.

Men nu var det giftig bottenfärg vi pratade om. Fast egentligen så är det ju det här med att det är lätt att tala om för andra hur dom ska leva. Mindre lätt, tydligen att själv leva som man lär.

Åsa Romson målar med giftig färg, kör på diesel, och låter gråvattnet från båten gå raka vägen ut i känsliga Östersjön. Det är väl knappast att leva som man lär.

Men hon är kanske nöjd så länge som andra lever som hon lär?

Själv vill hon ju kunna ha en aktiv fritid.